I slutet av november informerade Camilla Carlsson och Frédérik Forsmark från Länsstyrelsen Norrbotten delägarna i Jokkmokks allmänning om länsstyrelsens skogliga naturvårdsarbete.
De arga kommentarerna från ett 80-tal enskilda markägare var många.
– Ni kan inte driva reservatsbildningen hur långt som helst! Förstår ni inte att ni tar död på en hel bygd! Skognäringen är vår livsnerv i Jokkmokk.
– Vi har värnat om gammelskogen och ni tar den ifrån oss! Tycker ni verkligen att insektsbaggarna i skogen är viktigare än människorna i Jokkmokk?
Både Carlsson och Forsmark säger sig ha förståelse för frustrationen bland delägarna.
– Vi har ett regeringsuppdrag att skydda de få gammelskogar som finns kvar. Och faktum är att den mesta gammelskogen finns i Jokkmokk. Det krävs stora sammanhållna ytor för hotade arter.
På mötet togs också upp Riksskogstaxeringens senaste rapport som visar att gammelskogen över 160 år i norra barrskogsregionen utanför skyddade områden har fördubblats sedan 1995 och att andelen död ved ökat från cirka 27 till 90 miljoner kubikmeter sedan 1925 i den svenska skogen.
– Detta visar att skogsbruket tar ett stort ansvar för naturvården, menade Morgen Yngvesson, skogsförvaltare vid SCA Norrbotten, också delägare i allmänningen. Det kanske inte är nödvändigt med så stora tvångsavsättningar.
Medieskugga
En viktig del av delägarnas frustration beror delvis på att Jokkmokk lever i medieskugga.
– Lokalredaktionerna har lagts ner. Skogsägarnas protester klingar ohörda i den allmänna debatten. Vi erbjuds visserligen ersättningsmark, exempelvis inom Bodens kommun. Men det innebär att arbetstillfällena flyttas ut från Jokkmokks kommun. Det bidrar till att utarma inlandet, menade Christian Rimpi, förvaltare vid Jokkmokks allmänning.